onsdag 30 maj 2012

Tjuvar och gäster

I en trädgård finns det väl alltid både inbjudna och oinbjudna gäster. Här har vi till exempel den skurken som envisas med att äta upp alla mina rosenknoppar varje morgon. Hon är också ett av skälen till att det är så mysigt att gå upp riktigt tidigt på morgonen och sätta sig med en nybryggd kopp kaffe vid fönstret.
Än så länge håller hon sig till sly, vilket är godtagbart.
Andra förhatliga banditer som kommer hit - några som jag trodde jag hittills hade förskonats från - är den där irriterande mördarsnigeln. Här är de sista oigenkänbara resterna av en jätteverbena. Som tur är har jag fler.

Förbannade sniglar!
Tänk att de ens orkar klättra sig upp på stjälken för att tugga!

Välkomna är dock våra nya hyresgäster i alla fågelholkar som min man och min dotter snickrade och satte upp i fjol. Det piper och flaxar överallt. Naturligtvis är dessa invånare i trädgården ett hot även mot mina mamseller i kuporna, men min förhoppning är att de i första hand ska ta hand om alla myggen. Detta hoppas jag också att dammens paddyngel hjälper oss med också.

Dammen anlades i fjol och denna fina kalla planterades tillsammans med kabbeleka och iris bland annat. Vi satte också dit en finsk röd näckros. Detta är ett av min mans projekt i trädgården, som blev mycket finare än förväntat. Ja, jag är kritisk. Det beror inte på att jag misstror hans förmåga, snarare att jag tyckte det var dumt att inte göra klart allt markarbete i dammen innan man började hälla på vatten och plantera. Nu har han ett väldigt jobb framför sig att dölja dammattan på sina ställen, men som sagt, det blir riktigt snyggt!

En annan välkommen besökare som vi hoppas ska flytta in på allvar är denna humla. Vi har många humlor i trädgården, så någonstans i närheten bor de. Jag är lite orolig för att vi kommer förstöra för dem när vi gräver runt här, så vi försöker verkligen lämna så mycket vi kan så orört och naturligt som det går.

Den här bilden är jag nöjd med! Kolla in vingarna!
Både humlor och bin gillar kantnepetan som jag sådde och planterade ut i fjol. I år borde jag ha sått fler, men det har inte blivit tid över. Ett projekt för nästa sommar i stället.

Här är jag, tillsammans med mina små älsklingar. På den här bilden har de inte hunnit bli sura än, antar jag, för jag ser väldigt nöjd ut. Mycket nektar är redan samlat här, så jag fick lyfta ramarna försiktigt så att det inte skulle droppa ut ur alla cellerna.

Det har hänt så mycket i trädgården och nu med det senaste regnet tycktes allt verkligen bli grönare. Detta är en underbar tid, även om min trädgård i första hand är en sensommarträdgård. Något som måste ändras - hur ska annars alla våra gäster trivas här? Allium är ett vackert inslag som blommar tidigt. Nästa sommar (hoppas jag) har vi byggt upp spaljéer för klätterrosor och då kommer inte dessa vackra underverk kunna ses från den här vinkeln.



 En av överraskningarna från brorsans trädgård. Otroligt söt Narciss, senblommande sort. Pingstlilja av något slag? Om ni vet vad den heter, kommentera!


Här är ytterligare en okänd växt från brorsan. jag konstaterade att hans spred sig hejdlöst ut i gångar och gräsmatta, så detta exemplar skall flyttas från rabatten i helgen till annan mer lämplig plats. Eftersom jag inte vet vad det är för något vill jag fråga er även om denna växt. Vad heter den och var trivs den? Antagligen överallt, så ogräsartad som den verkar hos min bror. Vackra gråaktiga lite pälsiga blad och söta gula blommor har den i alla fall, kanske är den lämplig för ett skuggigt ställe i trädgården?

Jäteramsen blommar fint under bergskanten


Liljekonvaljen breder ut sig mer och mer för varje år. Nu när maken dessutom har gallrat bort massor av stora granar har det blivit ett ännu vackrare golv längs vår uppfart...


...Som klättrar sig upp till vår lilla platå på berget likt en alpväg. Fler granar ska tas bort till förmån för de lövträd som står insprängda däremellan.

 Utmed denna väg har vi också våra bärodlingar. Här växer vilda blåbär fritt tillsammans med en häck av amerikanska. Här och var har vi ett par "Putte" insprängda tillsammans med denna härliga (och spridningsbenägna) planta allåkerbär. Vi köpte endast ett par i fjol, i år ska vi öka på, för de trivs och växer så det knakar! Vackra blommor har de ju också.

Här bland dessa bär har vi även planterat krusbär. Dessa är skott som vi har hittat i skogen när vi gallrat ut skogen, allihop av den gamla härliga sorten med pälsiga bär. Tyvärr har vi upptäckt att några av dem i år har blivit angripna av amerikansk krusbärsmjöldagg, den sjukdom som helt slog ut våra klassiska krusbär för hundra år sedan. De få som finns kvar skall tydligen vara något så när härdiga har jag läst, och därför klart värda att försöka rädda. Denna som är på bilden ovan verkar må bäst av våra experiment. Vi har även härdigare förädlade sorter planterade utmed gärdesgården där detta exemplar står planterat.


Smultron är också planterade på den lilla skogsängen där krusbären bor. Detta är dock ett vildsmultron som poppat upp vid dammen och som får stanna kvar där - naturligtvis!

 Rabarbern har kommit igång på allvar och på sidorna av dem sticker alunroten upp som höga röda spjut. De har vuxit till sig ordentligt från de magra skott jag hämtade hos mamma. Här trivs också jättedaggkåpan, så nu är hela rabatten täckt - bortsett från där påskliljorna sticker upp och ser tråkiga ut. Röd solhatt har vi i rabatten bredvid, så det ska vi peta ned bland alla påskliljelökarna så fort plantorna går att dela.
 

Mellan hägg och syren ska man vila och bara njuta av naturen hävdar bondepraktikan. Så här vacker är vår bondsyren nu, som har fått nya kompisar. Vi har ju som i tidigare inlägg planterat nya plantor för att bygga en berså. Det doftar underbart!


 Sagas stora ormrot växer så det knakar - de trivdes bra här! De skall tyvärr vara ett smärre ogräs, men rabatterna på den här sidan är så tomma, så för närvarande gör det verkligen ingenting. Vi har även låtit en annan ogräsartad växt få bo här - brokbladig sköldpaddsört. Har man så här vackra blad kan det väl knappast heller göra någon skada. Hon står bredvid "Big Daddy" (han finns inte med i bild), som i år har blivit rent ut sagt mastodontisk, så honom kommer vi hur som helst få flytta på.

 Och här har vi familjens minsta fotograf med kameran i högsta hugg. Hon tar i första hand närbilder som är så extrema att hon snarare borde ha haft en kamera med ett makroobjektiv. Men kul har hon!

Tack för oss!


Så var det med den helgen

Alla de där tankarna om vad som behövde göras gick fullkomligt i sank. Först med en chock, då vi hittade en av våra katter i vägrenen när vi kom hem från jobbet. Vår andra katt av fyra som vi förlorat till trafiken. Jag blir lika upprörd var gång jag ser ett påkört djur i vägrenen - det behöver inte vara en av våra katter för att det ska göra ont i hjärtat - det är ett så stort slöseri på liv. Här har vi människor bråttom från punkt A till punkt B, och för den sakens skull blir djur lidande. Ett vackert liv som bara sopas ned i ett dike och ruttnar bort.
Vår lilla Trulli finns inte mera och hon är väldigt saknad. Inte bara av oss, utan av våra andra katter Hasse och Ninja lika så. Ninja, som alltid ska hålla ordning på allt och alla, letade efter henne hela kvällen. Trulli var en pojkflicka som kunde ta i med hårdhanskarna mot Hasse men också leka stillsamt med vår lilla dam och minimamma Ninja. Alla våra katter är före detta vildkatter som vi har räddat från avlivning och det har tagit tid att få dem tama. När man lägger ned så mycket arbete på en katt för att ens få komma fram och klappa den, blir man otroligt fäst vid den.
Eftersom vi hade bestämt "spontan" grillfest med några kompisar under fredagkvällen var det brådskande att få iordning allt. Jag vet inte om jag helt enkelt inte tål lika mycket som förr, eller om det är chocken över vår förlust i kombination med trötthet efter tretton timmars övertid på en vecka: Det verkar som att festligheter, även av den mildare sorten, ger allergiska reaktioner i form av skallebank, trötthet och håglöshet dagen efter.

Lördagen började med en slapp promenad i trädgården med kameran i högsta hugg. Maken och jag fick för första gången sedan trias (eller är det tertiär?) lunka omkring i morgonsolen på tu man hand, diskutera utan att bli avbrutna (även om det faktiskt är ganska mysigt när Saga avbryter, för hon ställer så bra frågor) och jag fick till och med i mig en kopp kaffe! Efter det kom dottern ut, fly förbannad över att vi inte satt bredvid henne i sängen när hon vaknade, ett humör som höll i sig resten av dagen men framåt kvällen övergick i eufori när vi åkte hem till min vackra mamma för att hälsa på i hennes härliga trädgård.

Jag var just på väg upp till bina för att möblera om, när grannen kom förbi. Vi har ännu inte fått klar avstyckningen av marken, den där hektaren som skall bli (eller ja, den är redan, det är bara formaliteterna kvar) resten av vår tomt. Vi streckade på kartor, skrev under papper och pratade lite strunt och sedan var klockan plötsligt tio. Hastigt och lustigt gjorde vi rent ett par ramar till, sedan fick jag skynda mig upp till bina.

I gula kupan konstaterade jag att jag ännu inte lagt ut något skyddsnät. Det var bra på ett sätt - drottningen har inte hamnat i fel sarg. Nackdelen var att hon mycket väl kan ha förflyttat sig upp i skattkistan, så det var bara att plocka ur ramarna och börja leta efter henne. Under tiden hann bina bli rejält ilskna i samma takt som klockan närmade sig två. De är väldigt pålitliga. Klockan två var de hemma, allihop och väldigt upprörda över att någon dåre i vitt envisades med att rota omkring i deras hem.
Bin är intressanta djur. När de har varit för långt ifrån sin drottning längre än tio minuter blir de oroliga och börjar överväga uppfödandet av en ny drottning. Eftersom de bin jag undersökte satt i skattlådan, alltså en sarg utan yngel, blev de riktigt stressade. De började springa runt väldigt förvirrat och surra väldigt mycket, så jag fick raskt försöka avsluta arbetet för att det inte skulle bli för synd om dem.
När ett bi sticker och sprutar ut sitt gift sprids en doft som får alla andra bin i kupan att reagera direkt. De ser rött. Det var tur att jag bestämt mig för att ha på mig full skyddsmundering idag, för uppenbarligen blev jag stucken idag. Eller nja, min vita overall fick sig ett tjuvnyp, för den började uppenbarligen lukta. Alla bin surrade runt mig och jag fick jobba ytterst långsamt för att inte reta upp dem. Trött som jag var skulle jag naturligtvis retas lite extra med dem genom att fumla och tappa en av ramarna. Lyckat. Ännu surare damer som surrade runt mig. Innan nästa veckas koll i kuporna måste jag tvätta overallen.

Jag upptäckte att drönarna har kommit igång nu.  Härligt! Drönarna fyller kanske inte mycket till funktion i kupans arbete, men de är bra att ha i kupan. Forskning tyder på att samhället blir gladare av ett par karlar som peppar de små arbetande flickorna, så jag antar att de här herrarna är ordentligt smorda i munlädret. Drönare ger rikligare honungsskörd, även om de inte arbetar själva.

I den röda kupan fick arbetet gå snabbare. Jag skulle egentligen ha flyttat upp skyddsnätet en sarg, men eftersom klockan tickade iväg fick jag nöja mig med att sätta dit en skattlåda den här gången. Nästa vecka får jag börja med den röda kupan och låta den gula vänta. De i den röda kupan har varit så snälla hela tiden; jag får nästan dåligt samvete för att de inte har blivit lika ompyslade av det skälet.

Det var väldigt svårt att hitta drottningarna, så ytterligare en sak som måste göras är att sätta en liten färgprick på drottningarnas ryggar. Det borde jag ha gjort redan i fjol, men då var allt så nytt och spännande att det var ett kul äventyr att försöka hitta dem utan hjälp. I år är det visserligen också spännande, men den tid det tog att leta efter drottningarna idag resulterade i onödig stress för mina sötnosar, så det måste effektiviseras.

En annan kul sak - även om samhällenas drottningar är släkt med varandra är bina väldigt olika emellan kuporna. De i den gula kupan är längre och smalare, medan de i den röda kupan är rundare och pälsigare. Jättesöta! De i den gula kupan har också mer temperament, vilket egentligen borde avlas bort om man ska vara krass biodlare, men naturen ska väl också få något att säga till om? Det är dags att byta drottning till nästa eller nästnästa år i alla fall, så jag får väl försöka få tag på en från samma drottningodlare som jag fick den andra drottningen ifrån. Egentligen ganska lägligt om jag tar det nästa år, för då ska jag också göra ett par nya avläggare till fler kupor. Vi hoppas på att ha sågat bort en del sly under vintern i det som ska bli fruktträdgård (åter igen väldigt pretentiöst) och börja plantera äpple och päron bland annat. För att säkra pollineringen ska två kupor stå där.

Appropå pollinering: Jag hörde att det skulle bli ett dåligt blåbärsår i år. Inte här :D Jag antar att blåbären är väldigt beroende av bin (och bin tycker om blåbärsblommor, så det går ju på ett ut), och vildbin är tyvärr någonting som har försvunnit i rasande tempo världen över.

Om du inte är intresserad av att ha tambin - värna åtminstone om solitärbin och humlor. De är säkra kort för god pollinering i trädgården. Solitärbin trivs i gammal ved. Har du en gammal torr vedpinne kan du borra hål i den så att solitärbina kan flytta in. Vi har många olika typer av solitärbin i Sverige och de är svåra att se skillnad på, men de vanligaste är olika typer av sandbin.
Humlor tycker om upp och nedvända terrakottakrukor som är nedgrävda i jorden. Vill man ha någonting riktigt gulligt för dem kan man skaffa sig en humlekupa, men det kan ta ett par år för humlorna att flytta in. Har man tama möss kan man peta in lite begagnat strö från dem, det ska tydligen vara något som humlor gillar. Helst sorkströ, men hur många av er har tama sorkar hemma i köket? Jag frågade Hasse, vår hankatt, var han hittar alla sina sorkar, men han vägrade svara. Han trodde väl att jag tänkte ta dem ifrån honom.

Annars har det inte blivit så mycket gjort i trädgården; desto mer bilder är tagna som kommer upp längre fram.

Jo! Jag och Saga påbörjade syrenbersån idag! Grillen på bilden har fått sprickor, vet inte om det är ett egentligt problem; vi vill hur som helst hellre kunna rulla grillen till olika platser i trädgården. Den stationära ska rivas.

Så blir det över 200 besökare en dag kan jag ju lotta ut en väl begagnad grill mot avhämtning!


onsdag 23 maj 2012

Planerar vidare...

Så! Nu har jag ytterligare ett par ställen där jag får plocka sten! Helgens jobb blir alltså att:
• ge sig ut på stenjakt,
• bygga lite till på stengången,
• börja gräva ny rabatt
• se över bikuporna.

Jag får se vad jag hinner. Den här veckan och förra har varit hektiska på jobbet, så fritiden har gått åt till att hinna ikapp. Jag har lovat dottern en tur till Nordens Ark också.

Bikuporna måste ses över. Jag tycks ha "förlagt" en drottning på fel sida om skyddsnätet, vilket kan betyda att det jag trodde var drönarceller kan vara svärmceller. Jag tror visserligen inte det, men det vore frustrerande om jag har fel och får en svärmning på halsen bara för att jag är klantig. Efter att skattlådan kom på plats har bina varit så mycket trevligare, de tyckte bestämt att de var trångbodda.

Vi blev så glada idag när vi upptäckte solitärbin i trädgården! Tillsammans med honungsbin och humlor har vi nu täckt all pollinering.

Jag och maken har planerat och skissat (väldigt kladdigt) på en plan för terassering till grönsaksland. Vi har till viss del inspirerats av Trädgård med utsikts otroligt snygga terasseringar, men eftersom vi bor på ett berg med kraftiga nivåskillnader är också Inka-ledens Machu Pichu en inspirationskälla. Lät seriöst, eller hur? Hade kanske varit om jag haft 6000 slavar och minst EN förmögenhet, men som lärare har jag intetdera. God natt västvärlden!

måndag 21 maj 2012

Sommarvärme! Äntligen!

Humla på 'Cunningham's White'
Flera "Roddar" har slagit ut under dagen!

Så vacker när knopparna går från rosa till vitt!
'Centennial Gold'
Det var härligare än någonsin att komma hem efter jobbet idag.

De feta knopparna från igår var ett minne blott. Idag känns det verkligen som sommar här i Bohuslän.
Klockan 07:00 hade vi hela 15 grader i skuggan och vid 18-snåret 27. Det är mycket som slagit ut på allvar nu, däribland jordgubbarna (jag har dem stående på ett ställe där det tyvärr bara är morgonsol, så en bild visas annan dag). Sparrisen fortsätter att skicka upp blomstjälkar ur jorden, nu skymtar minst fyra knoppar till.

Nej, inte hinner jag sitta inne en dag som den här! Till och med vinden är varm, och idag blåser det mycket! Dagens inlägg blir därför löjligt kort, men jag kompenserar upp någon annan dag. Nu måste jag hur som helst ut i trädgården en sista stund innan det hinner bli mörkt.

 Jag kan tillägga att det finns många häftiga bilder från RHS Chelsea Flower Show 2012, för den som är intresserad. Mycket spännande och originella trädgårdar som är väl värda att inspireras av!



...Där knopparna istället börjar i rött

...För att slå ut i cremegult!



Hej från mig!

söndag 20 maj 2012

Planering halva jobbet

Eller är det verkligen så? Det känns i alla fall inte så idag efter gårdagens kånkande av sten.

Jag håller, som tidigare berättat, på med att bygga en gång genom rosenträdgården - ett namn som låter oerhört pretentiöst, men jag vet inte annars vad jag skall kalla denna sydvästvända del av trädgården. Hur som helst bygger jag av natursten; så länge stenen i fråga har EN slät yta använder jag den. Detta innebär att man inte bygger upp gången på sådant vis som är brukligt med jämntjocka stenar. Istället för att gräva bort matjord, lägga dit grus och sand för att sedan pressa allt på plats och SEDAN börja pussla, grävs ytan upp för varje sten individuellt. Jag gräver upp en kvadratmeter i sänder och får sedan börja pussla tredimensionellt - gräva lite till där stenen är tjockare samt fylla på med jord och sand där den är plattare. När stenen ligger på plats måste den fixeras med massvis av sand - hittills har det gått åt ungefär ett tredjedels ton fin brukssand. Detta ska sopas och spolas ned mellan stenarna och måste göras flera gånger.
Nu har jag ingen sten kvar och sanden är så gott som slut, så nu är det dags att ge sig ut på tiggarstråt hos ortens bönder efter sten samt köpa mer sand. Grannen har jag fått tillåtelse av att plocka sten hos, nu gäller det att hitta ägaren till den tjusiga hög med fylle jag har spanat in på väg till jobbet. Där låg ett par potentiella bumlingar som definitivt skulle passa mig och mitt Tetris.
Jag måste göra klar en ganska stor bit av stenläggningen för att kunna påbörja den nya rabatten som ska bli New Dawns permanenta boplats. Inte förrän hon har hamnat rätt kan jag börja med djupgrävning och plantering i gavelrabatten.


Planen för New Dawn är att hon ska få stå i ett cylindriskt stöd, nästan som en uppstamning. New Dawn är ju egentligen ingen klätterros, utan en krypros, varför hon gör sig så fin hängande. De långa stänglarna ska få hänga fritt åt alla håll i stödet så att hon får formen av ett litet träd. I hela rosenträdgården har jag en blå bas (som jag nämnt tidigare) med en och annan avvikande högväxt perenn i kontrast till rosorna. Jag kör på klassiker - riddarsporrar och lavendel bland de rosor som går åt röda toner samt digitalis (och nu också de där spännande criniumlökarna) bland de rosa och vita. Det är synd att det inte är mycket som blommar just nu, men den som väntar på något gott...

Torvpartiet är inte heller klart.
Jag kan inte heller på allvar bygga upp alla fristående spaljéer förrän rabatten är tydligt utmärkt. Dessa spaljéer måste upp för att jag ska kunna påbörja timjangräsmattan. Femtonspel är inte lika kul som Tetris, inte nu i alla fall.

Min förhoppning är att jag ska kunna avverka en kvadratmeter gräsmatta i höst - skala bort gräset, fylla på med lite grus och sand, sätta ned massvis av blå krokus och backtimjan och sedan hoppas på att det fungerar. Funkar det borde det bli riktigt häftigt, och i så fall bara att fortsätta nästa år. Funkar det inte så har jag bara testat på en kvadratmeter. Det som jag tror kan bli tokigt är att just den plätten trädgård har visat sig vara rätt blöt. I alla fall efter den här vårens skyfall. Timjan vill ha det torrt om fötterna. Jag hoppas att grus och sand skall räcka som dränering. Vidare är jag inte säker på om krokusarna i framtiden kommer kunna hitta upp mellan alla timjanplantorna, men jag vill ju hoppas.

Jag såg till bina på allvar igår; satte dit första skattlådan. De är verkligen extremt söta, mina små strävsamma bin. Det kan lätt passera en timme där man bara sitter och tittar på dem där de flyger ut och in på flustret. Jag älskar mina bin!
Visst, en bonus är ju honungen; med lite tur kan det bli ordentligt med sommarhonung, men samtidigt upptäckte jag som sagt också idag att det är väldigt lite i trädgården som blommar just nu. I första hand behöver jag någonting som bina gillar! Jag får fundera över hur jag ska lösa detta innan sommaren är slut. Bina får åka långt för pollen och nektar så här års, vilket definitivt är slöseri på deras korta små liv. Hoppas att de gillar roddarna de fått till vindskydd.

Tidiga växter som bin gillar är annars:
Full fart i kuporna!
  •  Trollhassel
  •  Sälg (som vi har sett till att spara massor av till bin och fåglar)
  • Hägg
  • Syren
  • Primula (vivor av flera sorter)
  • Narcisser
  • Snöklocka
  • Allium (lökar av olika sorter)

Annars är det lättare att hitta växter som bin gillar under sommaren, så det har jag ju massor av:
  •  Rosenstav
  •  Timjan (som börjar blomma snart)
  •  Lavendel
  • Kärleksört
  • Stäppsalvia
  • Bolltistel
  • Röd solhatt
  • Jätteverbena
  • Ros (i första hand äldre sorter som inte har för många kronblad)
Bin gillar även blåbärsblommor.
Bin är ju i första hand blomtrogna när det kommer till växter som ger rikligt med nektar och pollen, så jag får inte behålla många av dem i trädgården - på andra sidan vägen växer massvis av vitklöver. Vi har placerat kuporna på berget längst in på tomten för att de med lite tur ska stanna till i trädgården på sin väg mot klövern, och några surrar ju alltid omkring runt oss när vi påtar i jorden. Om man får vara lite barnslig så känns det nästan som att de undrar vad de nu ska få för något gott.

Gårkvällen avslutades i goda vänners lag. Sällskapsspel är någonting som gärna får dra ut på tiden - i alla fall om man har kul. Vi var sex stycken som skrattade, åt ostar och försökte komma ihåg geografikunskaper från mellanstadiet i gott och väl två timmar. Jag måste säga att "När och Fjärran" är ett otroligt kul - och allmänbildande - spel!
Saga fick ett par sena födelsedagspresenter som uppskattades varmt, och som vanligt när vi har gäster blir hon uppspelt, sedan övertrött och slutligen grinig innan vi äntligen får henne i säng. Som ungar är mest, alltså.

Visst är det så att man har bilden framför sig hur det ska se ut när det är klart hela tiden när man arbetar i trädgården; i mina ögon ser vår kaotiska trädgård helt fantastisk ut. De flesta andra verkar undra vad det är vi håller på med.
Min mamma till exempel. Hon kom på besök idag med sin man, de såg inte alls imponerade ut. Jag hade visserligen inte förväntat mig jubel, stående ovationer och en hjärtlig dunk i ryggen, men inte heller ett påpekande som detta vid varje plantering:
"Här är det inte så mycket matjord."
"Nej, jag vet. Rhododendron har ytliga rötter. När jag har planterat klart ska ungefär tre decimeter jord till krattas ut."
"..."
"..."
"För de dricker ju mycket vatten."
"Ja, det är därför jag har lagt torv här."
Kritik är bra på många vis, en plan eller idé begrundas ytterligare en gång och förbättras kanske av den där extra tanken, men det är inte lätt att ta den med varm hand när den kommer från föräldrar.

I övrigt hade vi en jättetrevlig dag! Jag var mitt upp i kaoset som det är att göra rent kyl och frys (fel årstid, jag vet, men det måste göras) när de kom. Köket var fullkomligt upp och ned, så vi hade tur med vädret. Medan jag och mamma tog en tur runt i trädgården passade Micke och mammas man Göran på att såga ned ett par granar där hönshuset ska stå. Mickes motorsågar är trasiga - alla tre - och styvfar Göran (eller Boobah, som Saga kallar honom) är otroligt kunnig när det kommer till skog (han är kunnig på andra områden med, men som skogsägare har han naturligtvis ordentligt med kunskaper om träd). Han var snäll nog att hjälpa oss ta ned träden.

Plockepinn!
För det första måste jag påpeka hur skicklig han är. Träden fälldes allihop i ett nafs och hamnade i en stapel som var så prydlig att det såg ut som om en jättehand kommit ned från himlen och buntat ihop dem.
För det andra vill jag jubla över hur ljust och fint det blev i den delen av trädgården! Eftersom platsen är skyddad av berg åt norr och söder samt med huset i öster och skogen i väster blev mikroklimatet något helt annat när solen fick en chans att komma fram och värma upp både luft och jord. Det blev rent av en aning svettigt! Så fort våra motorsågar är lagade ska ytterligare ett par granar bort, sedan är det bara att börja plantera löv istället!
Träjon är alltid fint

Efter det avnjöt vi hembakad rabarberpaj (min brors rabarber dock) med glass och kaffe ute i solen. Saga plockade fram löjliga familjerna, sedan var vi igång och spelade ända tills de åkte hem. Mamma vann, vilket aldrig händer, så hon var jätteglad! Jag gillar sällskapsspel.

Nyplanteringarna verkar må bra även idag. Tuvsipporna ska ju trivas under buskar och träd på samma sätt som vitsippor och verkar ha det hur bra som helst bland träden nere i slänten. Däremot måste jag skynda mig att såga ned den där döda enen som skymmer ljuset för lupinerna. Det är en bjässe till en och det är synd att den är död. Hade någon bara tagit sig tid att ta hand om marken innan vi köpte den skulle den där enen säkert fått bli riktigt gammal. Å andra sidan: tänk så många väldoftande smörknivar det kan bli!

Tack för ikväll!

fredag 18 maj 2012

Sömntutan sötaste blomman

I alla fall tycker jag att sömntutan i min vagn är det. Den här helgen kunde jag faktiskt inte behärska mig längre, särskilt som min lilla dotter ville ut och plantera i trädgården när jag kom hem från jobbet. Eftersom vi inte hade något att plantera var vi ju tvungna att åka iväg och handla!

Saga somnade så snart vi satt oss i bilen, och när hon väl sover kan inte en briserande atombomb under hennes säng väcka henne. Jag kånkade iväg med min treåring till närmsta vagn och bäddade ned henne under min jacka. Utöver Saga fick 4 meter syrenhäck plats - perfekt för det där vindskyddet jag alltid tjatar om. En berså på framsidan den här gången, nästa steg blir en spegelvänd likadan på baksidan.

Älskar du vitsippor? Ja!
Så vad skulle du då säga om rejält stora vitsippor? Ja!
Tuvsipporna kunde jag alltså inte motstå, men de var förvånansvärt billiga. Jag köpte tre och samplanterade.

Lupiner har jag försökt så, men det tog sig dåligt. Jag hörde att det berodde på något slags enzym i jorden? Det var hur som helst enligt utsago lättare att så dem så snart man hade planterat några.

Jättevallmo har jag alltid älskat, så det fick jag köpt. En röd och en purpur (den sistnämnda vet jag inte ens var jag ska plantera).

Så fyllde jag på med med stäppsalvia till rosenrabatterna, de var bra samplanterade med lavendel, lammöron och kantnepeta i fjol, jag vill ha samma blå bas i de nya rabatterna jag ska börja gräva (även om lammöronen blommar i rosa). New Dawn måste få sin fasta plats innan jag kan djupgräva rabatten på gaveln och få dit de rosor som är tänkta där.

Vilket påminner mig om att jag måste så mer kantnepeta och backtimjan!

Kirgislök blev inköpt till samma rabatt; jag älskar de svävande blå bollarna!

Ikväll blev inte mycket gjort dock - jag får fortsätta imorgon. Då börjar grävandet på allvar! Bildbevis kommer också, jag lovar.

torsdag 17 maj 2012

Häck på tapeten - kors i taket!

För en tid sedan ställde jag frågan - både här och på andra ställen - vad ska jag ha för buske för att bygga upp rum i trädgården?

Mina krav:
• Vintergrön
• Fullt härdig
• Tät
• Högväxt

Det verkade som att det enda som fanns att tillgå var vintergrön liguster, en växt som inte helt stämmer in på alla mina krav men fram till idag såg ut att vara det enda alternativet för mig.

Så när jag surfade runt idag hittade jag någonting som var ännu bättre. Städsegrönt bladverk, klarar formklippning, härdig till zon fem och betydligt med högväxt (vilket var ett av problemen jag valde att vara överseende med); blå järnek. Jag var först inne på Ilex Crenata, eftersom bladverket mer påminner om buxbom till utseendet, men denna buske är för vindkänslig för min trädgård på bergstoppen.

Blå järnek är mycket lik vår inhemska som växer naturligt här i Bohuslän, men med en viktig skillnad: den blå dör inte vid -23 grader celsius. I vindbyarna här kan de få minusgraderna lätt bli ganska vassa.

Blå järnek är framtagen av en trädgårdsamatör på femtiotalet, en hemmafru som bestämde sig för att börja med trädgårdsarbete efter familjens köp av hus med fem hektar trädgård på Long Island. Hon intresserade sig ganska raskt för järnek.
Den vanliga Järneken blev med sina sex meter aningen för hög för hennes smak, varför hon korsade den med några betydligt lägre sorter, däribland Ilex rugosa - med lyckat resultat.
Så 1956 kom en tuff vinter som tog död på alla hennes plantor - utom just de som hon korsat med Ilex rugosa. Hon behöll dem, observerade dem och valde slutligen ut två av dem; en hane och en hona. Dessa fick namnen Blue boy och Blue girl. Från dessa härstammar alla hennes övriga sorter som Blue prince, Blue princess och Blue angel, sorter som är lätta att få tag på i vanlig växthandel idag.

Ett problem med att ha dessa till häck är att de växer långsamt och i detta sammanhang blir ganska dyra. Annars är häck av järnek inte helt ovanligt i västra Europa.
Som ni förstår på sortnamnen är dessa buskar inte självfertila. De vackra järnekskvistarna med de röda bären som pryder varje julkort kommer från honplantan, men för att få dessa vackra bär behövs också en hane inom ett inte allt för långt avstånd från honplantorna.
Vidare är busken lätt giftig, även bären, varför rådjuren håller sig borta från dem. Fåglar däremot älskar bären så snart frosten har bitit i dem ett par gånger.

Järneken verkar alltså vara mitt val till innervägg i min trädgård, även om jag egentligen hade tänkt mig mer buxbomsliknande blad.

onsdag 16 maj 2012

Behöver...

...En wollemia nobilis. Naturligtvis måste jag ha en sådan bara för att den är knepig att få tag på.

Det började med att jag ströläste senaste numret av TrädgårdsAmatören. "Jaha, ett gammalt träd, så spännande!" Så blev jag väl störd av min glada treåring och tappade tråden, eller också tappade jag bara koncentrationen och började tänka på dinosaurier som klampade omkring i skogarna på Jura-tiden. Så tankspridd som jag är skulle det sistnämnda inte vara ett dugg förvånande.

Så när jag och min man var ute i trädgården idag (som vanligt när dottern har somnat nu för tiden då det är så pass ljust att man kan se vad man håller på med) gick han och muttrade om något träd han hade läst om i TrädgårdsAmatören. Ett träd som var utrotningshotat.

Utrotningshotade saker (kanske fel ordval, men detta inkluderar både flora och fauna) får mig att bli en hönsmamma som vill ta hand om dem, så naturligtvis sa jag: "Ett sådant måste vi ju ha!"

...Utan att lyssna klart på hans mening: "De är så ovanliga att folk burar in dem för att de inte ska bli stulna", varpå jag ännu hellre ville ha ett. Så nu är frågan den: Går de att få tag på för VANLIGA pengar, eller måste man ha minst tremiljonersexhundraåttiofyratusentrehundraarton och femtio för att kunna köpa ett sådant träd? Och, viktigast av allt: Om de går att få tag på för den runda slanten av tretton får och en häst, är den härdig i zon tre?

Här hade det varit snyggt med den här bilden.

"Because their are only about 150 specimen in three locations in the wild they are very protective of the specimen located in the botanical gardens of Australia. Here is one in a specially built cage. Another specimen, in a similar cage, is in the Royal Botanic Gardens in Sydeny." Brad Monroe's Sabbatical Travels Australia March 2004

måndag 14 maj 2012

Det ska vi fira!

Bloggen är nu en månad gammal och i förrgår hade jag hundra besökare här på sidan, dessutom kom min beställning av lökar idag! Det måste firas! Fram med skumpa och rysk kaviar!
Ähem... Snarare en grillad med bröd, utan ketchup för den är slut, men massor av senap. Förresten, med all den senapen borde jag fira med ärtsoppa. Tror att jag kan ha lite punsch kvar någonstans också. Varm ska den drickas, inte sant?

Alla lökar som kom på posten idag!

Efter långdraget grävande i skafferi och vinkällare hittade jag ingen punsch, men ett presentkort till Systembolaget! Ni minns att jag sa att hela månadslönen är bränd på växter? Då är det trevligt med presentkort, var det än vara månde. Så istället för punsch ska jag lura över några väninnor på ett glas Allesverloren och några härliga ostar någon kväll. Vet någon om man kan ordna något slags homeparty med växter? Hade varit trevligt.


Är inte lika duktig som alla ni andra; jag lottar inte ut någonting. Jag har nog inget att lotta ut heller... Jo, en gammal krokig röd spade har jag väl, men den behöver jag själv. För att tynga ned en gren i en rosenhagtorn. Så istället får alla läsare ett stort tack för att ni kommit hit (även om ni idag har magrat av till ynka 40 och jag kan slå vad om att 20 av dem är reklamrobotar). Kungsängaliljor, krokusar, balkansippor, berglök, crinum, röd flocklilja, krollilja och rosenstav ska genast grävas ned på strategiska ställen.

Min bror fyller år idag, så i stället för tänkt plantering drog Saga och jag iväg hem till honom för att äta tårta. Vi hade lagt ihop till en ligusterhäck till honom som redan står i jorden. Snyggt blev det, men tårta i hela ansiktet är snyggare, fråga bara min dotter.

När vi kom hem blev det plantering i skymningen; den blå timmen som Skagenmålarna kallar just den där stunden då det inte längre är ljust men ännu inte heller mörkt. Krokus åkte ned hos rabarbern och ned i blå rabatten, crinium chansar vi med på dubbelt djup i den varma, skyddade rosenrabatten. Montbretian verkar ju ha klarat sig i torvpartiet, så chansa kan man ju alltid. Växthuseffekt - intet ont som inte för nåt gott med sig (kan ju tillägga att jag är sarkastisk, om någon undrar)...

Kungsängsliljor i slänten tillsammans med körsbär och gullvivor blir fint till nästa vår, liljorna skulle till torvpartiet och rosenstavarna till blå rabatten. Balkansipporna sparar vi till en annan dag. Efter allt detta orkar jag inte fira någonting, så nu blir det god natt!

Mer tid åt folket!

Läser på Lindas Trädgårdsblogg om hennes trädgårdsdepression (http://lindastradgard.blogspot.se/2012/05/tradgardsdepp.html) och insåg att jag är ohälsosamt och oförskämt glad trots spänningshuvudvärk. Jag har också en del att deppa över!

Semester. Bara fem veckor totalt på ett helt år. Under dessa veckor ska man hinna resa, måla huset, kitta och måla om fönster, bada, ha kalas (fyllde 30 på nyårsafton, maken fyller 40 i september), ägna sig åt barn och husdjur, vanliga vardagssysslor och - förhoppningsvis - få klart några av de påbörjade projekten i trädgården.
Så missade man Lisebergs trädgårdsdagar även i år. Det här med tid är ett problem - hur kommer det sig att man aldrig har tillräckligt av den?

Jo, jobb. 8 timmar om dagen, en lunchrast mitt i alltihop för att hinna slänga i sig en mikro-uppvärmd medhavd lunchlåda som trots uppvärmningen fortfarande är kall i mitten, kanske springa något ärende. Minst en timme går åt till resor till och från jobbet, så redan nu är vi uppe i 10,5 timmar icke-kvalitetstid. Sova bör man göra i 8 timmar för att orka gå till jobbet, städar gör man vare sig man orkar eller ej åtminstone en timme om dagen - om man har barn. Så av dygnets 24 timmar används 19,5 åt saker som man ger sig in på så där lagom halvhjärtat (jag ska inte klaga, jag älskar mitt jobb), vilket ger oss 4,5 trötta timmar för frukost, middag, umgänge med familjen, hämtning och lämning på förskola, lek och bus med dottern, tvättning, diskning.
Jag får nog överväga att gå ned i arbetstid ;)
Eller finns det jobb som ger pengar OCH tid?
Tjuv, en slug juveltjuv som Interpol letar efter men aldrig hittar, för inte kan det väl vara den där förvirrade hönshjärnan till biodlare uppe på berget? Nej, det skulle aldrig gå, jag kan inte ens ljuga utan att rodna, börja flacka med blicken och stamma.
Pokermiljonär. Inte en chans, läs anledning ovan. Pokerfejs=nada.
Lottomiljonär. Hade kunnat gå om jag var det minsta intresserad av spel. För övrigt hade pengarna varit slut snabbt, visserligen i utbyte mot en trädgård att vara stolt över, men jag hade hamnat i Lyxfällan på TV. Ett stort problem; jag kommer inte överens med kameror och fnittrar bara hysteriskt.
Filmstjärna då? Absolut INTE. Av så många skäl och fler! Ett av dem är det hysteriska fnittret så fort en kamera är i närheten.
Prostituerad? Nnnnnej. Varför inte? Du kan jobba hemifrån, ta ut hutlösa priser och så omtyckt man blir!
Jultomten är också omtyckt.
Jultomte, vilken idé, det måste ju vara idealiskt! En arbetsdag om året och alla älskar dig!
Om nu jobbet finns: För kallt, för mycket skägg och för taskigt OB-tillägg. Det kan jag slå vad om. Och vilken växtzon är det på Nordpolen; 300? Glöm det.
Inte mycket mer kvar att göra än att skriva några usla deckare då...

söndag 13 maj 2012

Bisysslor kring bigården

...måste göras för en effektiv honungsskörd under sommaren, men jag har inte alls känt mig motiverad. Kan det bero på det hetsiga humör bina verkar vara på? Vi var förbi och hälsade på både igår och idag - finns det någonting mysigare än att titta på bina som surrar ut och in på flustret, bärande på tunga pollenklumpar? De ser nästan ut som lätt fetlagda damer i päls och ridbyxor! Man kan utifrån färgen på pollenet och beroende på månad avgöra var bina hämtar nektar. De bär på mycket pollen redan nu, vilket betyder att de nog är just lite irriterade. Varje vår börjar med pollensamling för protein, vilket behövs för de nya ynglen.

Undanröjning för hönshus är påbörjat! Allt material som grävdes bort för att skapa en planare yta att börja bygga på blev rhododendrongodis. Flera skottkärror fullakördes direkt till bättre behövande.

Vi började försiktigt rensa i en rönn för att få bort döda skott. Det visade sig att trädet självt var dött och att det endast var ett par glesa kvistar som fortfarande levde. Som den stod längst ut på en bergkant utan matjord nog ens åt en liten envis brännässla var det tyvärr inte mycket att göra, det fanns ingen möjlighet att fylla på runt rötterna.
Så när den var bortsågad blev det ödsligt tomt och solljuset strilade inte ned så där mysigt över stigen som vi ville. Maken kom med det eminenta förslaget att bygga upp ordentligt och plantera gullregn. Awesome! Det vill jag ju ha, men visste inte var!

Så hjälptes vi åt att drömma vidare tills kvällen blev sen. Önskelistan är större, men inte uppdaterad. Sekvoja, Katsura och Sibiriskt korkträd är bara få. Ja, som vanligt är vi hopplösa! Vi hittade till och med ett ställe i Byxelkrok (!) som säljer merparten av det vi har på önskelistan. Tur att min svåger bor i Nybro och vi ska dit till midsommar - dagstur till Öland, någon?

lördag 12 maj 2012

Tankar om trädgård

Har åter igen bläddrat i min faksimilutgåva av Fredrik Magnus Piper: Ängelsk Lustpark. Det syns så tydligt på hans illustrationer och kommentarer att han är (eller ja, var) matematiker. Även om stigarna och vägarna slingrar sig fram till sitt mål, står alla vyer synliga igenom vegetationen från olika blickpunkter i parkerna. Räta linjer som är osynliga men ändå tydliga. Så många exempel som bara är att suga i sig och försöka få med sig.

Rhododendron Catawbiense 'cunningham's white'
Rhododendron Yakushimanum 'Centennial Gold'
Men en så här vacker dag kan man inte stanna inne och bläddra i böcker. Efter allt regn har det hänt massor! Några "Roddar" visar färg hos bina och Big Daddy (en hosta med rejält stora blad) är på väg! Som en köttig grön fallos sticker han upp mellan lökarna (oj, den antydan blev lite väl grov, ha överseende; det handlar om crocus).


Lika pigga är ogräsen. Nyrensade rabatter lika fulla igen. Hoppas att alla mina marktäckare kommer igång snart! Å andra sidan: alla rabatter och planteringar är nya sedan i fjol och - vad jag har hört - gäller RENSA-RENSA-RENSA de första åren.


Förresten såg inte sparrisen så mycket sedesammare ut än Big Daddy. I år blir det första sparrisskörden!

Dagen har hur som helst varit underbar. Den sista saften från i somras tog slut och förtärdes tillsammans med kanelbulle ute i vårsolen. Vi ackompanjerades av fågelsång.
I jorden fick vi idag ned alla gullvivor som vi fått av min bror. Vet inte om jag bör skratta eller gråta för att han måste dränera om och isolera källaren - blommor i mängder evakueras fortfarande. Gullvivorna kommer bli fina tillsammans med alla andra vårblommor i slänten och ett vackert golv till körsbären. Som förövrigt blommar nu! Äntligen!

















Praktmagnolia, försök #2, har fått en trygg plats med mycket skydd för vinden. Hoppas nu att hon klarar sig! Två rhododendron och ett par bräken har fått sina givna platser; April Snow längs stigen till bina. Så söta blommor att man nästan skulle kunna äta upp dem!


Korsningen med de stora bladen som jag inte minns namnet på hamnade i slänten där vi håller på att bygga vår nya gång till huset. Ginkon hittade vi en skyddad men synlig plats åt. En akantus fick sitt nya hem i blå (nåja, blå-lila-rosa-med vita-stänk) rabatten alldeles bredvid våra rosa doftpioner (eller ja, cirka 1 meter ifrån). Det ska verkligen bli spännande att se allt i sin fulla prakt till sommaren!


Årets första skörd av gräslök slängdes i frysen - det kändes nästan som att häda - och den första omgången nässelvatten ställdes för "jäsning".


Och den här oerhört tjusiga installationen har faktiskt en praktisk funktion. Försök ignorera alla störande moment i form av djupa hål i marken (jag har ignorerat dem länge och snubblar därför i dem jämt) och jord som katterna har sprätt ut över en berghäll för femtioelfte gången.

Tack och hej! Sol från mej!