torsdag 28 juni 2012

Ha ingen sorg för mig, Göteborg

Även om jag ibland sörjer. För Göteborg är en stad jag saknar att bo i. Jag är uppväxt i suset och bruset från stan, men fortfarande inte mer ljud än att fåglar kan överrösta dem. Min förtjusning för Rhododendron och Funkia har jag med mig sedan mina barnsben, då särskilt dem hos min mormor och morfar.

Funkior och ormbunkar som väller ut över gruset. Vackert!
 Vi hade planerat att komma iväg tidigt för att gå på Botaniska Trädgåden. Dit åker vi flera gånger om året, men i år har vi inte varit där än! Nej, för vi försov oss. Vi sov bort hela förmiddagen, varför vi istället fick åka raka vägen till mormor och morfar.

Löjtnantshjärtat i förgrunden är så härligt stor! Funkia och Rhododendron i bakrunden.
Inte mig emot. Skår är så här års en explosion av färger och dofter, och jag kan inte annat än förundras över hur mycket trädgård alla kan få plats med så här mitt i stan. För det tycker jag att det är; man promenerar till Liseberg på tio minuter. Funkisvillorna klänger sig fast på bergen och trädgårdarna har en häftig terräng. Hemma hos mormor och morfar har jag alltid gått in köksvägen. Min mormor har frågat varför. Så här ser det ut vid deras köksdörr, så visst förstår ni varför? Jag har alltid älskat det här prånget mellan deras hus och berget; när det regnar porlar ett litet vattenfall från berget ned över funkiorna. På sommaren är det svalt med en frisk och fuktig grönska och på vintern hänger här de mest häpnansväckande istappar.

När jag var liten hade min mormor och morfar en sommarstuga i Fjällbacka. Där växte en vacker New Dawn som alltid tycktes blomma. Sommarstugan har de inte kvar sedan många år tillbaka. Ni kan förstå vilka barnminnen som väcktes när jag hittade just en New Dawn i min egen trädgård den dag jag flyttade in här!

När jag var liten hade mormor alltid rosor omkring sig. Det har hon nu med - se på den här skönheten!
Jag menar rosen. Min morfar är söt han med, men det var rosen jag menade.

Morfar har god överblick där uppifrån!
Så efter att ha druckit kaffe, ätit goda bakverk och sist men inte minst: Jordgubbar, bestämde vi oss för att trots allt ta en tur till Botaniska Trädgården i Göteborg. Jag kör alltid vägen över Vasagatan, så döm om min förvåning när det var vägarbete där. In på kringelikrokar for vi, men som den här staden är full av enkelriktade vägar lyckades vi inte ta oss fram. Klockan hann bli halv sex och vi bestämde oss för att strunta i det för den här gången och planera vår rutt bättre nästa gång. Saga var mycket besviken på oss och gnällde: "Jag vill till blomparken!"
Ögonblicket senare var vi ute ur stan och hon sov som en stock. I Kville, en by som ligger bara tre kilometer från oss, gnäller hon: "Jag ville ju inte hem! Jag ville till blomparken!"

Så naturligtvis har vi lovat henne att vi snart skall åka tillbaka till Göteborg. Vi måste ju åka till Blomparken!

onsdag 27 juni 2012

"Oops, I did it again!"

 
Ja, som ni ser gjorde jag samma tabbe igen. Jag är ytterst hopplös. Men det var inte bara jag! Min man och dotter var lika hysteriska de!
Tanken var att vi skulle åka och reparera bilen. Men för att göra det hela lite roligare bestämde vi oss för att åka till en handelsträdgård också. Och som vanligt slutade det inte bara med en handelsträdgård utan det blev två. Maken fick med sig en uppsjö liljor och liljelökar, Saga hittade ett löjtnantshjärta (jippi! Nu kan jag stryka den ur önskelistan!) och jag köpte lite buskar. Det grävdes ned under väldigt trivsamma omständigheter; Maken och jag grävde och för varje spadtag hittade vi en stenbumling. Stora stenbumlingar som vi fick forsla runt till olika platser i trädgården. Där det borde vara rabatter är det nu djupa hål som måste fyllas igen så snart komposten brunnit klart.

En kiwi blev det i alla fall, det har vi diskuterat ett tag. Vi tänkte prova med en - den skall klara zon 2, men vi är ju egentligen i zon 3 om man ska vara krass. Det är bara det att många andra växter har visat sig klara vår trädgård, så vi tänker chansa. Exempelvis hortensian som mår jättebra, lika så fjärilsbuskarna.
Några av rabatterna börjar se okej ut nu, men till nästa år kommer de vara överplanterade. Bra, då kan vi flytta några till andra platser.

Här ser vi en av liljerabatterna på baksidan (bilden till vänster). Där har vi mörka baser i purpur mot rosa liljor och ett kungsljus. Den brukar vi kalla mörka rabatten.
Bilden till höger visar en liten del av blå rabatten. Förhoppningsvis kommer pionen blomma nästa år. Den här rabatten är knökfull med grejer, ändå ser man jord överallt. Ser så trist ut, men det kommer ju bli bra tids nog.




Och här är några av liljorna i mörka rabatten på baksidan. Det är bara dessa som blommar just nu, om man bortser från lite orange toner från torvpartiet, men snart, då smäller det till!

Ha det så bra!

tisdag 26 juni 2012

En solig sommardag med vind

En dag som den här hade jag under större delen av min uppväxt suttit i min optimistjolle (eller när jag blev äldre, lilltriss). Jag kan fortfarande inte förstå att mina föräldrar gav mig den friheten, fastän jag verkligen behövde den. Klockan åtta på morgonen, på slaget, cyklade jag iväg med lunch, mellanmål och flytväst, sedan var jag i min segelbåt till fem på kvällen och hemma igen lagom till middag klockan sex. Jag minns att jag svajade när jag gick, som om marken böljade liksom vågorna, så där som man brukade läsa i gamla böcker att sjömännen gjorde. Det var en enorm frihet som jag gärna skulle vilja ge mitt eget barn, men jag vet inte ännu om jag vågar. Min mamma måste ha varit fruktansvärt orolig.
Friesian hade slagit ut idag!






Men inte är jag ute och seglar idag, även om jag har kvar min lilltriss. Idag har jag skördat första honungen! Den där lättflytande, glasklara sommarhonungen som har samma färg som bärnsten.
Maken har tömt hushållskomposterna i trädgårdskomposten och blandat ordentligt för att de sista rötterna och ogräsfröna ska brinna. Under sommaren kan temperaturen i en bra kompost överstiga 70 grader celsius, så det gäller att täcka allt ordentligt så att värmen stannar kvar.
I fjol gjorde vi tabben att lägga ut ej färdigbrunmen kompost i dåvarande barnkammaren, det som i år är vårt jordgubbsland. Många av de växter vi inte hade någon aning om var vi skulle plantera strök med, de som överlevde fick mörka blad av kväveöverskott. I år trivs jordgubbarna förträffligt och är större än någonsin.

Bisvärmen rymde. Ena stunden hängde de där i trädet, i nästa ögonblick var de borta. Jag hann ta en dusch. Därför har jag idag tittat till den gula kupan. Två stora fina drottningceller väntar på att kläckas, så vi får se hur det blir. Förhoppningsvis ingen långvarig kraftmätning.
Kul tycker jag, som mattelärare: Gyllene snittet från den ena rabatten till det andra ;)
Därför kunde jag också återgå till ursprungsplanen. En avläggare på röda kupan är iordninggjord, och eftersom det röda samhället är starkt och friskt kan jag fylla upp med ramar allt eftersom så att även detta tredje samhälle blir starkt. Därför vaxade vi ramar till tre samhällen igår.
Idag blev jag förresten stucken för första gången sedan jag blev med denna hobby. En liten stackare hade råkat komma in i overallen och hittade inte ut.

Ett problem vi har nu är att vi inte har varken ramar eller sargar så det räcker, så vi måste beställa mer sådant. Röda kupan är så produktiv att de redan har två sargar nästanfulla med honung som bara skall få rätt vätskemängd.

Så dofterna här i trädgården idag är lite blandade. Rökpusten som luktar tjära, kompostjorden som luktar... Ja, det är både gott och äckligt samtidigt. Det luktar starkt av jord, men med vissa mustiga tendenser åt röta. Låter som en vinprovare nu, eller hur? Vet dock inte om jag skulle vilja skölja runt kompostjorden mellan tänderna och verkligen köra ned näsan i den.
Det här mörka blåbäret var däremot väldigt gott att sila mellan tänderna!
Och sist men inte minst - honung, bivax och blommor. Jag kan ju i ärlighetens namn påstå att det sistnämnda är klart bäst, så jag avundas inte min man i nuläget.

Att påta runt bland bina är näst intill meditativt. För att inte skrämma upp dem måste man hela tiden röra sig lugnt och kontrollerat, vilket är väldigt bra för mig. Jag är färgstark och temperamentsfull, enligt utsago. Själv anser jag mig vara en högst sympatisk och samlad person.

Och barnhänder som håller i jordgubbar är väl det sötaste som finns!
Apropå jordgubbarna i före detta barnkammaren. Vi fick också skördat de första jordgubbarna idag. Jag köpte Honeoye för att de skulle vara smakrika, och gissa om de smakade! Söta, solvarma och lagom syrliga. Finns det något bättre än egna jordgubbar? De trängs där med några som fortfarande är i barnkammare; sparris, pepparrot och lite annat. Måste få ordning på den där örtagården jag ville bygga.

Annars? Nej, inte så mycket. Efter en cykeltur med Saga - som resulterade i plockning av fläderblommor - slängde vi ihop en dubbel sats flädersaft, annars hände inte så mycket mer idag.

Tack för i dag, nu ska jag och min make ha en Sagan om Ringen-maraton.

måndag 25 juni 2012

Ja, jag vet. Skitkul.

Har regnat hela dagen. Det gick emot allt vad jag hade lust att göra den här dagen. Därför blev det istället lite tråkig nytta inomhus gjord. Fy vad jag ogillar ösregn när man har semester och helst av allt vill sitta där ute i trädgården (under sin korkek) och lukta på blommorna.

Vi fick åtminstone vaxat alla ramar till bikuporna. Det är dags att lägga på en till skattlåda - till alla tre samhällen - och skörda första honungen. Eller som min dotter säger: "Honum!"
Mmm! Äntligen dags för skattning av sommarhonung! Det längtar jag faktiskt efter, vår egen honung tog slut redan i julas, så visst har jag saknat smaken. Det är alltid godare med honungen hemifrån; den som köps i affären är plötsligt fruktansvärt tråkig. Gott, gott, gott!

Så har jag slängt upp några nya sidor. De är under arbete, så kladnra mig inte för att det ser tråkigt eller kasst ut, det är där i första hand som dokumentation för mig själv.
Sidorna ser ni som flikar högst upp på sidan.
  • Växter i trädgården är en lista över de växter vi har planterat i år. Dessa är i första hand inskrivna för att jag ska komma ihåg vad jag har planterat, var jag planterade dem och sedan se vad som har överlevt. Jag letar mikroklimat. På så vis hoppas jag på att inte göra om samma misstag igen, alltså köpa växter som dör för mig. Den är inte komplett, Men förhoppningsvis hittar jag de andra på vägen. Jag tänker försöka skriva ned så många som jag kan komma i håg från förra året.
  • Bytesmarknad hade egentligen varit bättre i form av ett forum; det hade varit kul om fler kunde lägga upp bytesväxter och diskutera sinsemellan. Här lägger jag i alla fall ut växter jag skulle vilja byta bort skott av. Likvärdig spridningsbenägenhet kan väl vara en indikation på likvärdighet i ett byte, eller vad säger ni?
  • Bilder är just vad rubriken säger.
Kommentera gärna om ni har några synpunkter.

Puss och kram!

söndag 24 juni 2012

Fullt ös medvetslös!

Ja, för ösregnat har det gjort. Men var är en midsommar utan regn? Jag och min man brukar skämtsamt hävda att det bara är årstiden som skiljer jul från midsommar, här vid kusten är vädret oftast detsamma: 15 grader varmt och ösregn. I år hade vi 19 starka grader och regnet uteblev under större delen av dagen. Ungefär som en julmarknad vi var på för fem år sedan. Jag hade flip-flop på fötterna och köpte halmbockar. Nej, inte Kho Phangan; Fjällbacka.



Att regnet höll sig borta innebar att hela familjen var på utflykt. Vi åt lunch i gröngräset med utsikt över sundet och alla båtar som slängdes i och for förbi. Färska räkor och jordgubbar är inte fy skam!
Efter det en promenad. Saga lärde sig cykla i lätt trafik och snart ryker stödhjulen.

Vi har planterat om massa växter i barnkammaren. Torvpartiet blev en akutlösning i fjol för en mängd växter vi inte hade en aning om hur de såg ut och allt eftersom de poppar upp och visar färg förflyttar vi dem till andra delar av trädgården. Den vackra irisen, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, har äntligen fått flytta från torvpartiet, men det är några kvar som vi inte vet var vi ska placera. Jag lovade ju en bild, och här kommer den. Någon som vet namnet?

När vi grävde upp dem hos min bror "råkade" vi dela en mängd rotknölar och har nu hysteriskt många av dem. Från varje rotknöl har ett par nya vackra svärd till blad skjutit upp och massor av blommor har följt. Någon som vill ha? Bytes mot någon kul funkia, en annan sorts iris eller någon fin lilja.

Friesian, som inte såg mycket ut för världen när jag köpte den en regnig dag i höstas (rea är kul, men man vet aldrig hur det blir hemma) är först bland rabattrosorna att börja slå ut. Hon lyser verkligen där hon står mitt i allt det blå!

Igår fortsatte vårt midsommarfirande med ett misslyckat besök till handelsträdgården. Vad jag menar med misslyckat är att det var stängt. Min man var sur - han hade verkligen sett fram emot att få strosa omkring bland alla växter - så vi bestämde oss för att åka iväg till handelsträdgården idag istället.

Men som de smått hysteriska samlare (förmodligen med vissa tendenser åt shopoholism) vi är blev det inte en handelsträdgård, utan två. Saga, som alltid är med oss på våra knäppa upptåg, hittade massa fina ormbunkar och skuggblad som hon ville ha, men dem hoppade vi över idag till hennes stora förtrytelse. Vi har den perfekta platsen för dem, men har inte gjort iordning marken där riktigt än.
Istället hittade vi två olika sorters funkior vi fastnade för, en uppsjö blåblommande perenner till blå rabatten, en häftigt orange lilja till torvpartiet samt ytterligare ett par röda solhattar.

Så här såg det ut i bagaget på vår bil.

 Men inte slutade det där. För att göra en heldag av det fortsatte vi till nästa handelsträdgård där vi fyndade ett fikonträd, en stor kruka full med röda liljor och några brunnävor på reabordet, Micke hittade svarta aklejor och jätteprästkragar och jag köpte en blåblommande trädgårdshibiscus. utöver det blev det några lammöron 'Silver Carpet', eftersom de jag har blommar i rosa och krockar på ett nästan smärtsamt sätt med de röda och orange rosorna i mittenrabatten. De är jättefina i de andra rabatterna, men just här är det helt fel färg, så de får flyttas på.

Åter igen någonting som jag kan tänka mig att byta bort skott av, om någon vill ha. Mot annan trevlig marktäckare av rekorderlig typ.

En överraskning när vi kom ut var denna Charger med Hemimotor som stod på parkeringen. Jag vet inte med er, men inte brukar man väl förknippa Hemi med små näpna förgätmigejer? Snygg bil, men lite för modern för min smak kanske. Den är ju inte tillverkad före 1973!
Undrar vad de handlade för något...

Dodge Charger R/T 5,7-liters Hemi V8. Mysigt ljud.

En god måltid i Bovallstrand avnjöts i lugn och ro innan vi begav oss hemåt.

Så när vi kom hem hade vi det här mastodontarbetet att gräva ned i trädgården. När vi precis hade börjat kom en störtskur till, så om man ser på det hela lite positivt så behövde vi i alla fall inte vattna så mycket. Blöta blev vi och Saga var irriterad. Hon ville gå in. Efter ett tag regnade det så mycket att vi höll med henne. Vi hann inte plantera fikonträdet - som vi har hittat den persfekta platsen till - och inte heller lammöronen, annars lyckades vi få ned allt det andra ganska raskt.




torsdag 21 juni 2012

Midsommar!

Allt är slut i affären. Solen skiner. Bilköer till färjan ut mot ön utanför. Jordgubbarna är äckligt dyra. Båtar brummar förbi i sundet. Uteserveringarna är fulla. Överallt packar människor ur sina bilar, fixar i sina stugor och pratar glatt med grannar de inte sett på snart ett år. Ja, visst är det äntligen sommar! Vårt lugna fiskeläge bubblar av liv. Grillarna tänds och en ljus natt lägger sig över oss.
Saga har cyklat (och jag har sprungit efter) runt i hela byn, bara stannat till för en bit mat. I en liten fiskeort vid kusten är det detta som är sommaren.

Så trevlig midsommar till er alla!

Kram
Helena

onsdag 20 juni 2012

Luftvärnet kommer!

Vid frukostbordet i dag överröstades vårt samtal plötsligt av ett högljutt surrande brus, som om flygvapnets hela flotta var på inflygning i vår trädgård. Jag gick in i vardagsrummet där man har utsikt över våra bisamhällen under hela året och under vintern kan se på ätande fåglar i trädet. Jag antar att jag visste vad jag letade efter; jag blev inte överraskad när jag tittade ut. Hela västra delen av trädgården var full av surrande bin.

Ja, detta är bin alltihop. De var fler i luften när vi upptäckte dem.


"Å nej! Bina svärmar!" utropade jag, varpå min man och min dotter skyndade till fönstret med kikare i högsta hugg. Vi stängde alla dörrar och fönster och tände eld i spisen - vore synd med en svärm i skorstenen, där klarar den aldrig vintern.
Naturligtvis är det damerna i den gula kupan som jag redan innan har fått hålla sysselsatta för att undvika svärmning.
"Så bra att vi förberett en kupa för avläggare redan", säger min man optimistiskt med kikaren som fastklistrad vid ansiktet, "så slipper vi göra en avläggare."
Och min gubbe brukar vara pessimist ända ut i fingerspetsarna.

Här har de samlat sig i en boll runt drottningen högt upp i en tall. Spanarna letar nytt boende.
Han har visserligen en poäng, men jag hade tänkt göra en avläggare från det röda samhället. De bina är mycket trevligare! Nåja, nu har bina klumpat sig högst upp i en tall, så jag kan inte fånga dem och flytta dem till kupan där jag vill ha dem, så nu måste jag locka dit dem. Hur? Jo, helt enkelt se till att det är det bästa boställe de kan tänka sig. Ombonat, färdigt med vax att börja bygga med, rymligt. Allt det har jag redan gjort, och bin är väldigt praktiska. Hittar en av dem dit behöver detta biet bara övertyga resten om att detta är det bästa stället att bo på. Men vill man göra något mer kan man alltid parfymera kupan invändigt också. Bin är svaga för citronmeliss. Har svärmen inte flyttat in där jag vill ha den imorgon ska jag gnida insidan av väggarna med örten.
Svärmar bina har jag som biodlare gjort fel. Jag har inte sett till dem tillräckligt väl. Så här runt midsommar är svärmning väldigt vanligt, eftersom de första stora draget kommer igång (i vårt fall klöver) och samhällena exploderar i storlek. Vad jag skulle gjort är alltså att fylla på med fler skattlådor för bina att bygga i. Mina bin i den gula kupan svärmade för att de har fullt med honung och inte kan bygga ut mer på det utrymme jag har givit dem.
Har man bin kan man glömma en semester över midsommar långt från hemmet. Det händer så mycket då att man behöver stå beredd att hjälpa de små gynnarna med allt som kan tänkas. Nja, inte riktigt kanske. Man behöver bara se till att de har mycket att göra, annars blir de så rastlösa.
Som det ser ut i min bigård - jag vet inte om det är vedertagen fakta, jag grundar det på egna reflektioner - är svärmningsbenägna bin lite hetsigare än snällare sorter, men också effektivare på att samla nektar. I den röda kupan är det mycket lugnare och inte alls lika fullt med nektar. Så vad är att föredra? Snälla bin eller mycket honung?
Jag tycker ju själv att de hetsigare bina är väldigt spännande att jobba med och man lär sig massor av deras sydländska övertydlighet, men jag har definitivt bestämt mig för att sikta på snällare bin - hur ska jag annars hinna med - förhoppningsvis - tre samhällen? När det är dags att byta ut drottning nästa vår (det gör man vart tredje år ungefär, för att förebygga de problem som kan uppstå om samhället föder upp en egen drottning. Till exempel kanske hon inte hinner bli befruktad innan vintern och kan inte lägga annat än drönarägg, vilket resulterar i att samhället dör efter en tid), planerar jag att beställa från den plats som den röda kupans drottning kommer ifrån.

Och ja. Att göra en avläggare med bin är ungefär samma sak som att ta skott från en planta ;)
Man tar ett par ramar med yngel - inte mer än ägg egentligen - flyttar till en tom kupa och låter de vuxna bin som följer med på ramen föda upp ynglen till drottningar, drönare och arbetare.

I övrigt är det ganska trivsamt i trädgården. Maken har hämtat massa leca-block som ska bli grunden till vårt hönshus, motorsågen har blivit inlämnad för reparation så att vi kan plocka bort ytterligare ett par träd och spaljéer är under uppbyggnad. Nu har alpklematis och 'Brunette' någonstans att klättra. Till helgen fortsätter vi med klätterstöd åt Sagas vindruvor, samt påbörjar detsamma för rosorna. Härligt med semester, man hinner äntligen med allt som ska bli gjort!

Här är klematisen i full fart med att klättra. Dottern lika så. Hon klättrar på allt nu för tiden! Så sent som i förrgår satt hon uppflugen på biltaket helt plötsligt, jag begriper inte hur hon kom dit! Grymt imponerad var jag i alla fall, även om jag bannade lite och sa att hon måste vara försiktig. En mammas plikt.

Det var på tiden att de fick klätterstöd, klematisarna alltså, för detta var den första växt vi planterade när vi bott in oss. Det är nu tre år sedan.

Saga skulle nog också behöva en klätterställning av något slag. Ett bra träd kanske?

 Alla vresrosor är planterade och hundra stycken räckte inte för att täcka hela vårt behov. Jag får ordna fler skott, för inte kan jag väl med att fråga efter fler? Vi grävde och planterade under ösregn, ändå ser de så här törstiga ut. Dessutom vill vi väl vara helt säkra på att de tar sig allihop, så lite näring framöver - brunnen stallgödsel skulle väl smaka fint framåt juli?







Stackarna, trots ösregn är de jättetörstiga!

Skotten som planterades i fjol har blivit så här stora nu. De var inte mer än decimetern höga förra sommaren. Dessa blommar i vitt - när den dagen kommer.






Ginkon växer så det knakar och alla barren har slagit ut. Ja, det där låter verkligen fel, men så är det ju.

 

Och Digitalis Purpurea bland rosorna. Skönt med ögonfröjd nu när grannarna i rabatten inte är på väg än på ett tag.
I "barnkammaren" (torvpartiet) börjar jag nu hitta växter som skall till annan plats, däribland en riktigt läcker iris. Jag visar bilder när hon blommar ordentligt! Hon och alla hennes systrar flyttade in i rosenträdgården och blå rabatten, för i torvpartiet brinner det av rött, gult och orange i många olika toner - blått har vi inte där. Däremot måste jag visa er den här lilla anspråkslösa skönheten:


Vår vilda orkidé börjar slå ut och är större nu än förr då träden skuggade. Visst är bladen läckra?


 Rosa Moyesii har börjat blomma! En så häftig färg och - det bästa av allt - hela busken är översållad av knoppar! Svullna härliga knoppar som kommer att slå ut vilken dag som helst! Gissa om jag har längtat efter detta, förra året blev det aldrig några blommor.

Makens äng blir bara vackrare och vackrare. Här syns rumpan på en av alla icke fungerande bilar.



Och mitt i allt detta står denna vackra växt och blommar. Kan man bli annat än förälskad i jättevallmon?

lördag 16 juni 2012

Gratis häck!

Det kan vara väldigt bra att ta sig friheter ibland!

Hoppsan. Det låter illa; som om jag har stulit en hel häck. Det är inte något jag skulle ha samvete till, så jag får väl förtydliga.

Dagen innan skolavslutningen började kommunens parkvaktmästare (eller vad de nu kallas) rensa bland de blommande buskarna på skolgården. Skott från Rosa Rugosa 'Hansa' (ser det ut som i alla fall) plockades bort och rhododendron ansades. Naturligtvis var jag tvungen att gå dit och prata med dem, man lär sig så mycket!
Så efter en stund frågar jag om jag kan få norpa rotskotten de just rensat bort, vilket naturligtvis inte var något problem. Jag berättade vad jag skulle ha dem till och pratade om skotten jag tagit från mina andra rugosor tidigare år. En hel häck kommer ju ta tid att driva upp, men det är kul att se sitt arbete växa fram ur nästan ingenting till någonting så vackert som en rosenbuske (även om rugosan har en tendens att bli ogräsartad).
Medan vi stod där och pratade om rosorna hoppar parkvaktmästaren plötsligt upp på fötter och ser helt euforisk ut.
"Nu säger jag säkert någonting väldigt dumt", börjar hon, och jag är nära att spricka av nyfikenhet under tystnaden som följer.
"Berätta!" pockar jag på när jag inte klarar av att vänta längre, och jag ser ju på hennes ansiktsuttryck att hon verkligen vill men inte vet om det är helt okej.
"Så här ligger det till", fortsätter hon, tvekande men ändå med en viss lyster i blicken, "De nya planteringarna vid busshållplatsen är satt i så dålig jord att det är ogräset som har övertaget."
Så ser hon så där tveksam ut igen och nu vet jag att detta är på väg att bli något bra. "Jo, det har jag sett", svarar jag och försöker hålla mig lugn.
Då släpper hon ut en djup suck och ut ramlar pärlor, ädelstenar och guld. Eller åtminstone rosor.
"Jo, jag tänkte att eftersom du ska plantera en häck och vi måste ta dit en grävare som tar väck alla rosorna och slänger dem, kanske du skulle kunna få några av dem istället? Det känns ju fruktansvärt att bara kasta bort ett vackert liv!"
Först där inser jag att jag har suttit och hållit andan en stund, för med en suck utbrister jag: "Ja!"
Hon ringer sin chef på momangen och ett ögonblick senare är jag och min närmsta vän och kollega 100 vresrosor rikare.
Med restriktionen att vi inte gräver upp alla på ett ställe och att vi börjar runt träden, ska vi nu om ett par timmar mötas på plats och börja gräva!
Min häck längs vägen kommer vara tät och fin långt tidigare än beräknat!

Denna Rugosa är av en annan sort än den på skolgården, så jag fick lov att ta några toppskott av de vackra Hansorna också. Nu kommer vi till problemet: skälet till att de ska väck är ju som sagt allt ogräs. Varje rotklump kommer behöva rensas ordentligt innan plantering. Däremot är de redan nedklippta och klara, så en släpkärra av modellen mindre räcker.

Bra början på min semester!

söndag 10 juni 2012

Växtmarknad i Uddevalla

...och jag var inte där. Igår blev det istället fortsatt röjning i brorsans trädgård, eftersom den planerade dräneringen och isoleringen av källaren blir av nu i sommar. Så istället för att betala en billig slant för ovanliga buskar och blommor fick jag och min man med oss fyra sopsäckar fulla med gullviva, digitalis, trädgårdsnattviol och en och annan lökväxt. Alldeles gratis mot att vi lovat att återlämna skott till min bror senare när han börjar om från början med trädgården.

...för det var väl brännässlor, revsmörblomma, fräken, maskrosor och kvickrot vi fick, inte sant?

Nej, min bror har varit väldigt givmild med sina växter, så naturligtvis skall allt delas broderligt.

Apropå växtdelning; jag har föreslagit tidigare på annat håll, kanske även här, att det hade varit kul att ha en växtbytardag. Jag kollade upp homeparties, som jag också nämnde, men det var inte mycket som lockade. Det hade varit kul om man kunde få lite kunskaper ur det hela, kanske en föreläsning? I annat fall: Någon som är sugen på att byta växter i höst? Vi skulle kunna ses på lämplig plats - här går bra - ha med oss ett gäng sticklingar och skott, byta dem mot andra? Får vi dessutom tag på någonting lärorikt att ta med oss i ryggsäcken blir det ju en heldag! Om någon är sugen, skriv en rad här, så kan jag sätta ihop nåt. Hade ju varit kul att ses!

Detta började som en vit rabatt á la Sissinghurst.
En säsong senare. Det är mycket som har blivit precis som man har tänkt sig och mycket som har blivit någonting helt annat. Min påbörjade vita rabatt á la Sissinghurst blev inte tillräckligt intressant - av två skäl. Det var för mycket gröna blad och alldeles för mycket full sol. En riktigt vit rabatt skulle göra sig mycket snyggare i skugga, och då även med variegerade eller gråvita bladverk. Vita rabatten har fått sina kontraster i år för att jag ska slippa göra för stora förändringar i den: Studentnejlika, röd jättevallmo, röd bondpion. Vi får se om det blir rätt, men annars är det ju inte svårt att möblera om lite till.

Till vänster om gärdesgården syns krusbär.
Här börjar arbetet sedan förra sommaren äntligen att synas. Makens ängsplätt vid gärdesgården med både vilda och förädlade växter som sticker upp ur gräset. Här var det i fjol nästan tomt eftersom det året dessförinnan var en skogsvägg här. Gärdesgården var en glad överraskning som vi hittade när min man och min svåger tog ned alla träd för två år sedan. Ett par björkar sparades, och när det nu står en orange Ford Consul från 70-talet parkerad här (utanför bild) ger det mig härliga vykortsvibbar med gulbleka motiv på glada familjer i träskor, V-jeans och jackor med stora slag på rutig filt med TV-termos och Kånken. Mer ängsväxter ska få plats här under sommaren.
Ängen ska fortsätta även på andra sidan av vår uppfart, det är där vi har planterat körsbärsträd, fläder, kungsängsliljor och gullvivor, bland mycket annat.

 



Ängsplätten med lite distans. En gul lilja sticker upp bland stenarna, fler väntas!





Lite närmare inblick på några av växterna som planterats utmed gärdesgården.




Den här rabatten var det första vi planterade i fjol; trädgårdsstormhatt, rosa flox, fänrikshjärtan och skuggbräcka. I år ser det ut precis som vi har tänkt oss, även om det dröjer ett tag innan det blir någon fart här. Det behövs färger även under vår och försommar - rabatten var fruktansvärt tom och tråkig fram till för ett par veckor sedan. I bakrunden skymtar vårt förfärliga, rivningsbenägna skjul, men eftersom vi inte har et annat måste vi ha det kvar tills ett bättre finns att tillgå. Nästa års projekt, var tanken. Då ska även fasaden på den här sidan målas om till gult. Vi ska koncentrera oss på fönster i år, sedan ta så mycket av fasaden som vi hinner. Eftersom huset ligger som det gör - i skogen - blir hela intrycket väldigt mörkt. Ett gult hus ger ett mer välkomnande intryck här.






Nu är det bara skuggbräckan som blommar, men i höst sätter vi lökar i den här rabatten (precis som i torvpartiet och alla andra rabatter vid entrén). Våren har inte varit kul på den här sidan av huset.
 Eftersom den här sidan av huset vetter mot norr är det inte mycket sol här, men skuggbräckans brokiga blad gör att det verkligen ser ut som att marken är lite solbestänkt!

 

Rosenträdgården med det ofärdiga arbetet (som man inte gärna visar upp, men...). Bilden till höger visar en hårt ansad New Dawn under fruktansvärda levnadsomständigheter (rabatten närmast). Den här platsen är inte ämnad för denna ros, som alldeles strax ska få sin fasta plats i trädgården.
Bilden till höger visar hur rabatten UTAN angrepp ser ut på håll - man ser knappt de nedklippta rabattrosorna mellan all kantnepeta. Utanför rabatten växter backtimjan. I resten av gången ska jag fylla på med gråtimjan istället; de blir inte lika stora och skapar med sin annorlunda bladfärg en kul kontrast (hoppas jag) till de mer kuddformade och högväxta backtimjanplantorna. I den här rabatten (som omnämnts som mittenrabatten i förra inlägget) skall i sommar en Flammentanz få flytta in - därför måste den här sidan av huset målas i år. I bakrunden syns vår Pontiac Firebird, som fortfarande är i behov av ett nytt batteri.

Den omtalade mittenrabatten.

Här är den rabatt som blivit mest angripen varje år. Iceberg på höger hand som börjat få fina knoppar, Leonardo da Vinci är deppig och aväten som alltid till vänster. Titta noga, du hittar honom säkert som en mager pinne bakom en tanig kantnepeta. Lammöronen trivs hur som helst, lika så fingerborgsblomman. Kantnepetan här har inte tagit sig lika fint, även om jag frösådde alla samtidigt.

Timjan även utanför den här rabatten, glad som alltid. Tacksam växt!












Nu gäller fortsatt arbete med vårängen längs vår uppfart! Vi måste plantera de sista växterna nu innan det börjar regna, så att vi slipper vattna dem allihop.

Till nästa gång;
Puss och kram!









lördag 9 juni 2012

Bajs, skit, dynga #%*$€&@!

Detta är ord som rullat mången gång över min tunga de senaste dagarna. Som trädgårdsnörd kan ju detta ses som enbart positivt, då dessa ord är saker som både klingar fint i rosornas öron och kanske visar på lite jävlar-anamma när man lyfter omkring tunga stenar till något av projekten i trädgården. Om man är nära vän med kapten Archibald Haddock är dock uttrycken ganska milda för att vara svordomar, kanske rent av lite frökenaktiga. Ja, so what? Jag är fröken i skolan, så jag vet inte bättre.

Det är inte bara problem som har uppstått, men vi kan ju börja med dem:
1. Volvon har gått sönder. Lagom till jul körde maken sönder en vindruta och lagom till VÄXTMARKNAD I UDDEVALLA (!) kör han sönder ett lager. Nu var jag orättvis, lagret har malt länge; vi väntade att den här dagen skulle komma. Det som vi däremot INTE hade räknat med var att ett par saker till behövde åtgärdas. Hos verkstad, naturligtvis, eftersom ingen lekman äger alla de specialverktyg som behövs för att laga en bil tillverkad efter år 2000. Alltså: inga pengar kvar till växter. Jag försöker i skrivande stund övertala maken om att nalla ur matkassan även denna månad för växtinköp: jag får väl koka mer soppa ;)

2. Pontiacen, pärlan, dunderknippet, min (ja ja, makens också antar jag... Jag säger som Tjorven; han kan få ena bakaxeln eller så) exotiska amazondrottning, går inte att köra. Nytt batteri behövs för att ens få igång henne och utöver det måste hon besiktigas. Ett problem nu i dessa tider, för att inte tala om dessa trakter, där varenda bonde rullar ut sin blankpolerade jänkare ur ladan och kör iväg med den till Bilprovningen. Eftersom Volvon tarvar en slant blev det inget nytt batteri, varför jag inte kan ta mig till eller från skolavslutningen med traditionsenligt mullrande ekipage. Känns ju trist att åka rostig Saab 9000, om ni förstår vad jag menar.

3. För att bygga på med bilproblemen: Nyss nämnda Saab går väldigt hackigt.

4. Nästa bilproblem: min (ja, Janis är BARA min) Citroën cv2 står i Göteborg och är ännu inte svenskreggad. Hon är färdigfixad så gott som, men fortfarande tysk - och - obesiktigad. Annars hade hon varit ett självklart nedcabbat alternativ till Pontiac Firebird '69 på skolavslutning.

4. Sanden är nu helt slut (det är som fixering till stengången jag menar), och då har Saga ändå varit snäll och givit sin mamma ett par spadar sand ur sin sandlåda. Jag hann inte tacka nej, okej?

Det positiva är dock att pusslet börjar visa form! Jag har med hjälp av hela familjens samlade ansträngningar fått ordning på ytterligare ett par kvadratmeter stenläggning! Yay! Det har gjort att jag har kunnat plantera ett par växter som stått och slokat ett tag.

En annan positiv sak är att vår beställning från odla.nu äntligen kommit fram! Micke hade köpt fler allåkerbär, då de första plantorna från i fjol visade sig trivas ypperligt! Åtta plantor blev det, som nu blommar ikapp med de två tidigare.
Jag hade bara köpt en sak, en klematis som inte är så bara. Brunette heter hon och står som så mycket annat på mer eller mindre tillfällig plats.

I fjol hade vi ett jätteproblem med bladlöss, i år är det larver och sniglar. Vi plockar och knipsar överallt och stackars Leonardo da Vinci är inte en vacker syn. En kul upptäckt är dock att samplantera rosor med starkt doftande perenner visade sig funka! I mittenrabatten (vagt, eller hur ;) ge er till tåls, bildbevis kommer!) har vi inte haft mer än enstaka angrepp - kan det ha med överdimensionerad kantnepeta, frisk och frodig lavendel samt två olika sorters salvia att göra? Jag har läst att det ska förvirra de flesta skadegörare; det tycks stämma. Mer kantnepeta till nästa år, alltså!

Jag hittade en plats åt mitt impulsköp också! Den purpurröda jättevallmon ska stå i rabarberrabatten (tungvrickare!), men det betyder att jag behöver en till... Önskar nästan att jag kände 40 rövare just nu. "Sesam öppna dig..."

Ja, då återstår bara en sak, som oartigt nog väntade till sist: min ursäkt för dröjande inlägg, samt blödig bortförklaring.

Förlåt! Det var den enarmade mannens fel! Hunden åt upp läxan! Den sura tanten i bussen kastade onda ögat på mig!
Inte riktigt, jag har jobbat.

En sak till! Njut av livet NU. Problem är bara hastighetsbegränsningar. De är svåra att klara av, man svär över dem och gasar på som vanligt när man tagit sig förbi dem. Många 30-skyltar just nu? Jajjemän. Men när man cyklar märks de inte ;) ska se om jag lyckas övertala maken om en cykeltur till växtmarknaden imorgon.

Puss och kram!