måndag 3 december 2012

Vinter, plötslig som i sagorna

Ja, det känns verkligen som att det bara var härom dagen som jag skrev om kalas, alldeles nyss som jag handlade växter i överflöd till trädgården och mindre än ett ögonblick sedan jag rörde mig i min mormors och morfars trädgård och mindes hur det var att springa runt där som liten. Den här hösten har varit intensiv, så intensiv att det är först nu som jag har hunnit varva ned och bli mig själv igen. Så small det till lagom till december och blev vinter - så underbart efterlängtat efter en blöt höst. Trädgården ligger i ett frostigt gnistrande hav som av diamanter och fullmånen som vi förärades med i förra veckan lade hela naturen i ett blått skimmer.
Ja, det har hänt mycket. Det fortsätter hända massor och nu lackar det mot jul. Är det någonting som får mig att vakna upp i vintermörkret är det julen. Bina får lite extra honung i sin sockerlösning, hönsen får kålhuvuden att picka på och ljusen plockas fram. För visst är det vackert med alla ljusen i mörkret? Livet är alldeles för kort för att inte avnjutas i fulla drag och det finns fördelar med att bo i detta kalla land - dessa stämningsfulla mörka vinternätter och de korta intensiva dagarna; kylan känns frisk så länge man har rätt kläder. Ja, för naturligtvis är vi utomhus även nu! Ris som eldas blir tillfälle för glögg och korvgrillning i det fria, även om hönsen inte uppskattar elden lika mycket som vi.

Marknad blir det ju också - Liseberg är lika vackert i vinter- som sommarskrud, om inte vackrare. Alla ljusen i träden, de är lika efterlängtade som tulpanerna till våren.

Så till helgen måste man naturligtvis tänka på skogens fåglar, de ska också få lite extra godis. Har jag några gamla äpplen kvar till koltrasten?